Hej Ulf, med flera! HĂ€r Ă€r jag, en behandlad (2002) och friskförklarad patient. Med betoning pĂ„ patient, eftersom den stĂ€mpeln har hĂ€ngt kvar under alla Ă„r. Jag opererades och strĂ„lades under sju veckor, det tog hĂ„rt och konsekvenserna har varit mĂ„nga och för mig omöjliga att förutse. Men jag har hela tiden levt livet. SĂ„ det sĂ„. Ă
terkommer med delar av min berÀttelse, kanske jag fÄr lite ordning och struktur i den hÀr. Sen.
Min man fanns vid min sida, han filmade varje dag frĂ„n det att vi fick beskedet tills den dag jag Ă„tervĂ€nde till jobbet. Först 10% nĂ„gon mĂ„nad, men Ă„ret efter jobbade jag heltid igen. InskrĂ€nkte resandet till Sverige och lĂ€nderna kring Ăstersjön, frĂ„n internationella katastrofinsatser till lĂ„ngsiktiga samarbetsprojekt med olika lĂ€nder inom EU och kandidatlĂ€nder.
Jag delar filmen om hösten 2002 pĂ„ Centralsjukhusets Ăron NĂ€s och Hals avdelning 16 pĂ„ denna sida. Kolla lĂ€nken hĂ€r https://youtu.be/K__R7P3W1ik
NĂ€r filmen slutar var jag lycklig ovetande om:
- Konsekvenserna av den rekommenderade energiboosten nĂ€r jag skulle lĂ€ra mig Ă€ta igen efter strĂ„lningen. TvĂ„ Ă€gg, nĂ„gon deciliter grĂ€dde, och ett pulver skulle mixas ihop. Efter tre vĂ€ndor akut till ĂNH var det en ATare som trodde att det kunde vara gallsten. Ja, det var det. Efter akutoperation har jag inte haft problem med den.
- Den dĂ€r dagen dĂ„ jag hade varit pĂ„ ĂNH-besiktning, blivit godkĂ€nd och skulle promenera tillbaka till Karolinen. Jag lunkade snabbt fram pĂ„ gĂ„ngvĂ€gen ner mot Ă€lven, det var vĂ„rligt, moddigt och isigt om vartannat. Plötsligt blev det tyst i halva huvudet, jag hörde en traktor vrĂ„la nĂ„nstans, men fattade inte var. Jag hade förlorat hörsel pĂ„ högerörat. StrĂ„lskadat i trasor. Jag fick en sorts telefonliknande dosa med hörlurar som jag skulle lĂ€gga pĂ„ bordet nĂ€r jag deltog i möten med mĂ„nga personer. Pinsamt. Fick specialtillstĂ„nd att anvĂ€nda den pĂ„ möten hos UD och SĂPO.
- Den dagen nÀr jag skulle provÀta menyn inför en stor Barentskonferens i Boden. Dumt nog litade jag pÄ att kocken förstÄtt min bestÀllning och undvikit peppar pÄ den blodiga köttbiten. NÀhÀ. Direkt efter första tuggan brÀndes de redan ynkliga slemhinnorna sönder. Det var sista fasta tuggan jag tog. Det var 2011. Barents Rescue övningen, ett projekt som jag fixade genom att köpa bantningspulver, eftersom dÄ fick jag ju i alla fall energi. NÀr jobbet var över hade jag gÄtt ner tio kilo, fÄtt magkatarr. I januari dagarna efter min 60-Ärsdag föll jag ihop i hissen pÄ jobbet. Vaknade omtöcknad pÄ sjukhuset med blödande magsÄr. Fick knapp pÄ magen och nÀringsdrycker, som jag fortfarande lever pÄ. 500 ml sondmat och tre flaskor hallon/jordgubb.
- Alla stÀndiga inflammationer i tÀnder och kÀkar som pÄgick hela tiden, med stÀndiga penicillinkurer. Det Àr en historia för sig. FortsÀtter senare med den.
đŹ Dela din berĂ€ttelse
Ulf: Hej pĂ„ dig och tack för att du delar med dig av din berĂ€ttelse. Det var ingen rolig resa du varit med om, jag hoppas att du mĂ„r nĂ„gorlunda bĂ€ttre nu.đ